Hej hö, här var det snö!
6 dagar i Revelstoke har flugit förbi och nu sitter jag
plötsligt i Whistler. Att det har gått så fort betyder att jag har haft det
sjukt bra. Skidåkningen, människorna, hostlet, byn… Revelstoke levererade
verkligen och det kändes trist att säga hejdå till alla igår och hoppa på bussen
i morse.
Downtown Revelstoke. Ovanligt lite snö men sen…
…kom snön! Det här är tidigt sista dagen.
Snöig brevlåda
Hostlet var som vanligt mysigt och lätt att träffa människor
på. Under min tid delade jag rum med en norsk telemarkare, en student från göteborg
och en irländsk skogshuggare. Vid min ankomst möttes jag av ett moln av
svettstank och rök men efter några nätter blev det bättre eller så började jag
väl helt enkelt vänja mig. 😛 Trots ett tveksamt första luktintryck var mina
roomies väldigt trevliga precis som resten av folket på hostlet.
Första dagen gav jag mig ut i backen på egen hand. Jag hyrde
ett par feta Dynastars och hoppade upp i gondolen. Jag vet inte vad jag
förväntade mig, fler liftar kanske men det behövdes inte. Från de tre liftarna
som systemet är uppbyggt av når man breda fina pister, brant skogsåkning och flera
öppna bowls. En mindre (eller en längre för den delen) hajk bort finns ännu mer
möjligheter som vi provade på senare under veckan.
Fint väder i South Bowl andra dagen.
Fint på toppen men molningt i byn, fjärde dagen. För att njuta lite av solen (och inte behöva åka ner till gondolstationen i molnet) gick vi på hajk några timmar och fick ett riktigt fint ospårat åk.
Vid lunchtid första dagen träffade jag på Marquis, en av
killarna jag träffade på hostlet i Golden veckan innan. Trevlig som bara en äkta
kanadensare kan vara tog han hand om mig resten av dagen och visade mig några
av sina ”secret spots” att hålla utkik på när dumpet kom.
Åkningen var bra trots några dagar av sol. När sen snön kom
var det bara EPISKT. Vi var ute (några från hostlet) och ”tog ett par öl” kvällen
innan dumpet och hade det hur trevligt som helst. Sen tittar vi ut och ser att
det kräksnöar! Hem fort som fan och hoppa i säng sen var det bara upp med
tuppen som gällde och ta sig till backen. 31 cm tror jag det officiella uppgifterna
sade men på vissa ställen var det puder upp till höften (tack Marquis!).
Faceshot efter faceshot hela dagen lång.
Det enda tråkiga var att det annars så folktomma berget blev
knökfullt när snön kom. Kön nere vid gondolen var ruskigt lång och de uppenbara
åken blev sönderkörda ganska fort. Trots detta fanns det gott om snö för oss
att leka med och i slutet av dagen var jag mer än nöjd.
Lååååång kö till gondolen på lördagen!
Nu är det alltså Whistler som står för dörren och jag
befinner mig i ett palats. Eftersom min familj kommit för att möta upp mig har
boendesituationen uppgraderats ett par nivåer. Vi hyr en lägenhet som har allt.
Ser fram emot att få utforska byn och bergen under morgondagen!
Snart ses vi igen. 🙂
Puss och Kram
